Denna text publicerades ursprungligen i programmet till Sommarfesten 2007. Den är alldeles sann och skriven av Lasse Alsterberg.

Någon gång våren 1977 fick Lasse Paulström och Åsa Svensson en idé om att man borde göra en musikfest i Hässleholm. Dom satte upp lappar på stan och på mötet som hölls dök det upp ett antal människor, däribland jag själv, och på mötet beslöts att det skulle bli en musikfest i Hembygdsparken i Hässleholm. Vi diskuterade också att bilda en musikförening men det fick komma senare – musikfesten var det viktigaste. De flesta av oss som var där blev sedan också kärntruppen i föreningen under många år och vi kom att bli både vänner (och ovänner…), partners m.m och tillsammans genomförde vi många hundra arrangemang genom åren.
Denna grupp var (med risk för att ha glömt några): Lasse Paulström, Åsa och Annika Svensson, Peter Sonsjö, Karin Persson, Håkan Harrysson, Annie och Ulla Bodelsson, Anki Alenius, Mats Holmberg, Inge Frisk, Janne Åström, Per Andersson och jag själv- Lasse Alsterberg. Själv var jag ”a new kid in town”, jag kom via omvägar från Malmö och kände nästan ingen. Det blev dock upptakten till en lång period tillsammans och många av oss kom tack vare detta möte att umgås och jobba ihop i en massa år (och vissa av oss umgås fortfarande!).

På denna den första musikfest, som nu alltså ska följas av den 30:e, skulle bl.a Malmöbandet Problem spela. De ansågs som ett punkband och raggarna hade laddat med tomater. Problem kom dock inte så tomatkastningen uteblev. (Mötte nyligen sångaren/gitarristen Stefan Ahlqvist i Malmö och påpekade att han var skyldig oss en spelning, han hade glömt det men han lovade att de skulle ställa upp igen!) Vidare spelade också Chrombandet från Hästveda med den ”galne” dragspelaren Peo Andersson, som jag senare lärde känna i Rivjärnet. Originalaffischen lär finnas hemma hos Inge Frisk och den borde in på museum! Varje år efter detta har alltså ”Sommarfesten” hållits i hembygdsparken och ett antal mer eller mindre legendariska spelningar och artister har passerat, inte minst med Peps Persson som med bl.a sin ”punkyreggea” fick parken att gunga. Några år på 90-talet hade vi även inhägnat och entrébelagt parken och hade lite kändare artister som t.ex Eldkvarn och Louise Hoffsten, men en gratis musikfest är trots allt en av föreningens rötter i sann ”progressiv” anda!

Den 14 sept 1977 bildades sedan föreningen Hässleholms Musikforum där de flesta av oss ”grundare” kom att sitta i styrelsen i många år. Vi gick också med i Kontaktnätet -”riksorganisation för en progressiv kultur” (som vi senare lämnade för den nya MoKS som några av oss var med och startade). 1978 fick vi vår första lilla ”möteslokal” i det f.d järnvägshotellet. Denna lilla lokal (en del av en lägenhet delad med folkpartiet) gick dock inte att ha arrangemang i och därför fick vi hyra in oss i andra, dåliga, lokaler som t.ex Västerskolans Aula där vi hade spelningen med Ebba Grön på deras första turné den 23 feb 1979. Detta kom att bli en legendarisk spelning, det stod punk på affischen och raggarna dök upp i slutet av konserten och slog ner oss som stod i entrén och gick sedan lös på inredningen och kastade bord och stolar. Turligt nog var spelningen i princip slut och vi försvarade oss tappert och dom dröp av innan polisen kom.
Efter en tid på järnvägsgatan fick vi kontakt med några av dem som då var aktiva i SSU och som förfogade över gamla matsalen i det gamla hotellet. De hade inte så mycket egen verksamhet och ganska ”stora” lokaler och var så schyssta att de erbjöd oss att hyra deras lokaler i andra hand! Där och då lades grunden till det som blev det ”legendariska” Perrong 23. Namnet kom från perrongerna från järnvägen mittemot och gatuadressen var nr 23. Ebba Grön var ju bara ett av alla de band som vi bokade under föreningens tidiga år på gamla Perrong 23, som skulle bli mycket kända senare. Band som t.ex Wilmer X, Rolf Wikström och Eldkvarn. Detta fortsatte sedan 1982 på ”nya” Perrong 23 på Nytorget där nästan ”alla” kända rock/pop/punk-band i Sverige har spelat.

Parallellt med detta hade vi de riktigt stora artister i andra lokaler. Ett tag hade vi en ”Gubbasektion” (där jag själv givetvis var med) som genomförde diverse blues/rockorienterade arrangemang framförallt på Hantverksrestaurangen (nuvarande Kings Head) och på Stadshotellet, där vi även hade andra akter som t.ex Anders F. Rönnblom. Större akter hade vi främst i Linnéskolans aula, som inte var speciellt bra men det enda som fanns för publik uppåt 500 personer. Där genomförde vi ett antal utsålda konserter med bl.a Dan Hylander & Raj Montana Band, Mikael Wiehe (bl.a med vår egen Annie Bodelsson på keybord), Björn Afzelius och Peps.
Dessa konserter motarbetades aktivt av vissa på skolan, av oklara skäl, och vi anklagades för allt möjligt trots att vi alltid själva även efterstädade på våra arr. Kanske var det vår ”proggiga” image som retade många, eller kanske progg/punkklädseln hos många av oss, i alla fall var förtalskampanjerna många. Som exempel kan nämnas att unga nya medlemmar kom och berättade för oss att de blivit varnade av lärare på sina skolor för Perrong 23 för att där fanns droger m.m . En ung duktig ”punk- tjej” i vår styrelse som var hos skolsköterskan blev uppmanad att dra upp ärmarna för att kolla efter nålstick, och varnad för att vara på P23 där det bara var ”droger och elände”. Jag kan här och nu dementera detta för de som ev tror/trott att detta var sant.
Under mina drygt aktiva 20 år i föreningen (1977- ca 1997) förekom inga droger i verksamheten eller på arrangemangen. Vi hade t.o.m rökförbud på alla arr (det var INTE populärt då), och de enda tillfällen som det förekom öl var på föreningens jul- och påskfester dvs två gånger per år. Då sökte vi i laga ordning öltillstånd för slutet sällskap och inga ickemedlemmar, eller folk under 18 år, kom in. Så är det, så vitt jag vet, fortfarande på Perrong 23 och de som varit på t.ex VISSA av de olika idrottsföreningarnas fester vet vilka det är som borde granskas.
Visst, det har säkert funnits medlemmar som använt någon drog, och vi har själva slängt ut påverkade men sånt kan man inte undvika någon enstaka gång i öppen verksamhet.
Allt hårt slit med den oavlönade ideella verksamheten förtjänar inte sådant förtal!

Avslutningsvis vill jag önska de nya generationerna ”perrongare” lycka till med den nya verksamheten o de kommande nya lokalerna, hoppas ni får lika roligt som vi haft och fortsätter den gamla traditionen att vara först med dom bästa banden!

Jag säger som Jalle i Wilmer X:
”Har man inte spelat på Perrong 23 så har man inte turnerat”

”I know it´s only Rock n´Roll but I like it!”